en-USsv-SE

Våra lokala sajter

Vet du vilken biogas som är grönast? 

Aminprocessen förbrukar stora mängder värme, vilket innebär att den behöver en värmekälla. Ibland görs detta faktiskt med fossil naturgas. Till exempel finns det biogasanläggningar i Danmark idag som helt bortser från denna reella miljöpåverkan genom att använda naturgas för att producera grön gas. På den positiva sidan, är metan utsläppet bara 0,1 procent.

Vattenskrubbningsprocessen å andra sidan har inget behov av värme men ett metan släpp på ca 1 procent. Normalt hanteras det i en parallell process med en RTO (Regenerativ Termisk Oxidering ) som ser till att metan utsläppet blir nära noll.

Genom att jämföra de två olika processer CO2 -bidrag, ser vi att aminprocessen bidrar med så mycket som 205 kg CO2/h. Vattenskrubbningsprocessen inklusive RTO bidrar endast med 42 kg koldioxid per timme. Vilket innebär nästan 5 gånger mindre CO2 -bidrag. Då kan vi börja prata om grön gas som är grön i dess rätta bemärkelse.

 

Malmberg- den grönaste biogasen

Olika processlösningar

Att producera biometan innebär att organiskt avfall först måste brytas ner under anaeroba förhållanden så att en biogas kan erhållas med en metanhalt på 50-60 procent. Därpå renas biogasen och denna process brukar kallas att man uppgraderar biogasen till biometan som då håller en metanhalt på 98-99 procent.

De processlösningar som brukar användas för just uppgradering av gasen är Vattenskrubberteknik, PSA (Pressure Swing Absorption), Membranteknik eller Amin-skrubber. Det som har stor betydelse vid valet av en processlösning till en uppgraderingsanläggning är hur mycket el det krävs för att driva anläggningens maskiner och om processen kräver uppvärmning. En annan viktig faktor är hur mycket metan som undslipper processen och som släpps ut i atmosfären.
 

Processlösningarna har sina för- och nackdelar och just därför går det inte jämföra faktor för faktor utan jämförelsen bör vara om vilken process som ger minst CO2-ekvivalenter. Alltså den process som har minst fossil påverkan för att få fram biometan.  Det borde vara självklart att hela miljöbilden tas i beaktande vid valet av uppgraderingsanläggning och vara noga med att beräkna hur mycket koldioxidekvivalenter processen faktiskt använder för att få fram den fossilfria gröna gasen.

Jämförelse mellan amin- och vattenskrubberprocess

Vid en direkt jämförelse mellan två processer som idag dominerar när det kommer till uppgradering av biogas till biometan blir skillnaden betydande. Amin-processen förbrukar stora mängder värme vilket gör att man i vissa länder utnyttjar billig fossil naturgas till detta. Å andra sidan är metan-utsläppet endast 0,1 procent. Vatten-skrubberprocessen behöver inte någon värmekälla för sin process men det som ger koldioxidekvivalenter är ett metan-slip på cirka 1 procent. Normalt sett hanteras det i en parallell process med hjälp av RTO (Regenerative Thermal Oxidation) vilket får ner metan-utsläppet till i det närmaste noll.

Som exempel finns anläggningar i Europa idag där man bortser från miljöeffekten och använder naturgas för att producera sin gröna gas. Jämför man de två olika processernas CO2-bidrag, som gjorts utifrån givna marknadsdata och för kapacitet på anläggning som är vanlig på 1500 Nm³/h, ser vi att amin-processen faktiskt bidrar med hela 205 kg CO2/h. Vattenskrubber-processen inklusive RTO bidrar endast med 42 kg koldioxidekvivalenter per timme. Vilket innebär nästan 5 gånger lägre CO2-bidrag från vattenskrubberprocessen. Då kan vi börja prata om grön gas som är grön i sin rätta bemärkelse.